Guns N’ Roses live i Stockholm

Den 4 juli 2025 såg jag Guns N’ Roses live på Strawberry Arena i Stockholm.

Guns N’ Roses är världens bästa hårdrocksband och jag hade sett dem live 7 gånger tidigare.

Guns N’ Roses är kända för att vara sena in på scen, men så var det inte alls denna gång. Det tog bara en dryg halvtimme efter att förbandet Public Enemy var klara tills att Guns N’ Roses startar.

Do you know where you’re are?
You’re in the jungle, baby
You gonna die

”Welcome to the Jungle” är kvällens första låt. Axl Rose ”ormdansar” och eggar på publiken. Slash är som alltid suverän på gitarr.

Det fortsätter mycket bra med ”Mr. Brownstone” – även den från ”Appetite for Destruction”. Härligt ös i ”Bad Obsession” från ”Use Your Illusion”. Tempot ökar ännu mer i en strålande ”Live and Let Die”.

”It’s So Easy” är kanonbra. Den inleds med att nye trummisen Isaac Carpenter öser på innan Axl Rose tar över showen. Han slänger mikrofonstativet och dansar fram och tillbaka över hela scenen. Många klagar på Axls röst, men jag undrar egentligen hur mycket de lyssnar. Visst, han sjunger inte lika högt som för 35 år sedan, men hur många artister gör det? Axl Rose är en makalöst bra frontman och rösten är faktiskt riktigt bra. Jag tyckte också han sjöng bättre än de senaste gångerna jag sett Guns N’ Roses.

Efter den ”relativt” nya låten ”Absurd” kommer en helt underbar version av Bob Dylan’s klassiker ”Knockin’ on Heaven’s Door”. Axl sjunger kanonbra, Duff McKagan och Melissa Reese körar. Slash och Richard Fortus är lysande på gitarr. Axl eldar på den lite tröga Stockholmspubliken och får till en ganska bra allsång.

Guns N’ Roses bjuder på härligt ös i covern av ”Slither” (om man nu kan räkna det som en cover då både Slash och Duff ingick i Velvet Revolver). Det är ännu mer ös i ”Hard Skool”, som är den klart bästa av de nya låtarna. Axl dansar runt som en galning och Slash hoppar omkring medan hans spelar gitarr så fingrarna glöder.

”Anything Goes” från ”Appetite for Destruction” är lysande, men nästa låt en av kvällens absoluta höjdpunkter.

”Estranged” är en helt fantastisk låt. Herregud vilket bra band Guns N’ Roses är. Dizzy Reed är en strålande pianist och Slash är helt fantastisk. Axl kutar omkring som förr i tiden. 9 minuter ren magi!

Det är härligt ös i ”Double Talkin’ Jive”. Melissa Reese headbangar långt mer än någon i publiken, men allra mest handlar det om Slash fantastiska gitarrspel.

Covern av UK Subs ”Down on the Farm” finns med på albumet ”The Spaghetti Incident” och är jättebra, men ändå ingenting i jämförelse med nästa låt.

Duff briljerar på basen under inledningen av ”Rocket Queen”. Och i Richard Fortus har GnR ännu en härlig gitarrist. Isaac Carpenter är kanonbra bakom trummorna. Efter det långa solot i mitten av låten dansar Axl in på scen och avslutar denna fenomenala låt.

”Yesterdays” är lite lugnare, men väldigt bra. Duff tar över sången i en fullkomligt lysande cover av Thin Lizzys ”Thunder and Lightning”.

Jag tycker ”Coma” är en av Guns N’ Roses svagaste låtar, men denna kväll blir jag rejält överraskad. Det är den klart bästa versionen jag hört av denna låt.

”Civil War” är oerhört bra. Axl sjunger kanonbra och är kvällen igenom på ett strålande humör. Jag tror aldrig jag sett honom så glad på scenen.

Världens bästa gitarrist, Slash, bjuder på ett gitarrsolo innan världens bästa gitarriff ljuder som startar Guns N’ Roses bästa låt. Jag älskar ”Sweet Child O’ Mine”. Det är en av världens bästa låtar. Slash är helt fantastisk. Makalöst bra!

Urladdningen i ”Sweet Child O’ Mine” följs av turnédebuten av ”Street of Dreams”, den kanske bästa låten från ”Chinese Democracy”.

Ett piano kommer in längst fram i mitten av scenen, Axl sätter sig ner och börjar spela ”November Rain”. Regnet faller på storbildsskärmarna. Efter en stund börjar Slash spela gitarr som ingen annan. Makalöst bra igen!

De lugna låtarna ”Wichita Lineman” och ”Patience” följer. Lite högre tempo i nya låten ”Perhaps”.

Avslutningen av konserten är magisk. Först kommer en fullkomligt lysande version av ”Don’t Cry”.

Strawberry Arena nästan exploderar i den suveräna ”Nightrain”. En helt enorm rocklåt och härlig spelglädje. Tung rock’n’roll som är helt perfekt som sista låten före extranumren.

”Paradise City” är en magisk låt från början till slut. Sanslös bra rock’n’roll. Axl Rose skrattar som en galning, Melissa Reese headbangar och hela bandet öser på för fullt.

Guns N’ Roses lämnar scen en kort stund för att sedan komma tillbaka, ställa sig längst fram och tacka publiken. Det var fantastiskt kul att se dem live igen och det var utan tvekan en av de bästa konserterna jag sett med dem. Jag njöt varje sekund av den 3 timmar långa konserten och ser fram emot när jag får se Guns N’ Roses live igen nästa gång.

Det var massor av bra låtar under kvällen, men allra bäst var ”Sweet Child O’ Mine”, ”Paradise City”, ”Welcome to the Jungle”, ”Nightrain”, ”November Rain”, ”Estranged”, ”Knockin’ on Heaven’s Door”, ”Rocket Queen”, ”Civil War” och ”Thunder and Lightning”.