The Darkness live i Köpenhamn

Den 4 oktober 2025 såg jag The Darkness live på Poolen i Köpenhamn.

Jag hade sett The Darkness live 4 gånger tidigare, men det var första gången jag såg dem headlina en egen konsert.

The Darkness kommer in på scenen och öppnar lysande med ”Rock and Roll Party Cowboy”, ”Growing on Me” och inte minst den ösiga ”Get Your Hands Off My Woman”.

Sångaren Justin Hawkins är som vanligt lite halvgalen. Jag såg det på Sweden Rock Festival 2024, men det är ändå ett av de coolaste scentrick jag någonsin sett. Han ställer sig på huvudet, men benen rakt upp. Sedan börjar han klappa med benen – i takt. Grymt!

”Mortal Dread” från senaste albumet ”Dreams on Toast” är bra, men ännu bättre från samma platta är den suveräna ”Walking Through Fire”. Justin Hawkins får publiken att marschera på stället – fram och tillbaka – under refrängen. Underbar rock’n’roll.

”Barbarian” är en av två låtar från albumet ”Last of Our Kind”. Den andra kommer skulle komma under extranumren.

”Love Is Only a Feeling” är en makalöst bra låt – en av The Darkness absolut bästa. Den är en av sex låtar från debutalbumet ”Permission to Land”, som var en stor framgång när det släpptes 2003. Det sålde i miljoner och The Darkness vann priser som bl a bästa album, bästa Brittiska band och bästa liveband.

”Givin’ Up” är helt lysande. Jag har alltid haft lite svårt för Justin Hawkins falsettsång, men när han sjunger vanligt är han en kanonbra sångare. Hans bror Dan Hawkins är en bra gitarrist. Frankie Poullain är bra på bas och Rufus Tiger Taylor en härlig trummis.

Rufus Tiger Taylor tar på sig en skjorta, kommer fram och tar över micen i ”My Only”. Den följs av ”Heart Explodes”.

The Darkness brukar göra någon cover på sina konserter. Denna kväll kom 3 på raken. Det började med en kanonbra version av ”Dead Flowers” (The Rolling Stones).

Den följdes av ”Willin'” (Little Feat) och en strålande version av ”The Power of Love” (Jennifer Rush).

Lite senare kommer ”Friday Night” och ”Japanese Prisoner of Love”, som också är mycket bra.

The Darkness största hit är ”I Believe in a Thing Called Love” och The Darkness bjuder på en helt makalöst bra version denna kväll. Publiken var ganska bra hela kvällen, men i ”I Believe in a Thing Called Love” fullkomligt exploderar Poolen i Köpenhamn. Sanslöst ös och kvällens absolut största höjdpunkt.

The Darkness lämnar scenen, men är tillbaka efter en liten stund för extranummer. Justin Hawkins skrattar hysteriskt när han ställer sig bakom keyoarden och låter sin bror Dan ta över micen. Det såg ungefär ut som att han förlorat ett vad och nu skulle han… Man undrar lite vad som ska komma och herregud… Men micen i den ena handen och läsande texten i telefonen i den andra börjar han sjunga ”Looking for Freedom”. En cover av David Hasselhoff… Det är ungefär den sista låten jag hade önskat, men det är så dåligt att det blir kul. Båda bandet och publiken skrattar hejdlöst.

”Mudslide” är en hyfsad låt, men den passar kanske inte som extranummer.

The Darkness avslutar en helt suverän konsert med ”I Hate Myself” – den bästa låten på senaste albumet ”Dreams on Toast”. Hela bandet är bra, men det är Justin Hawkins som gör The Darkness till ett makalöst bra liveband – vilken frontman han är.

Detta är den bästa konsert jag sett med The Darkness – de var lysande! Bästa låtarna var ”I Believe in a Thing Called Love”, ”Love Is Only a Feeling”, ”I Hate Myself”, ”Walking Through Fire”, ”Givin’ Up”, ”Dead Flowers” och ”The Power of Love”.