Light of Day live i Köpenhamn

Den 9 december 2017 såg jag välgörenhetskonserten Light of Day på Kulturstationen i Vanløse, Köpenhamn.

Light of Day är en amerikansk organisation som samlar in pengar till förmån för de som drabbats av Parkinsons. De har gjort många konserter i New Jersey, på andra platser i USA och de under ett antal år även Europaturnéer. Många fantastiska artister har spelat för Light of Day genom åren, bl a Bruce Springsteen, Mike Peters, Jeffrey Gaines, Joe D’Urso & Stone Caravan, Jesse Malin och Joe Grushecky.

Jag såg Light of Day i Hässleholm ett år tidigare och det var en lite blandad konsert. Köpenhamn skulle bli något helt annat. På årets Europaturné spelar Joe D’Urso, Jeffrey Gaines, Vini ”Mad Dog” Lopez, Rob Dye, Ben Arnold och James Maddock. På konserten i Köpenhamn fanns även gästartisterna Eric Bazilian, Nilla Nielsen, Billy Cross och Freddy & The Phantoms med.

Kvällen var uppdelad i 3 delar, med några korta pauser emellan. Kulturstationen i Vanlöse var helt utsåld – mer än 300 i publiken. Före de 3 musikakterna satte igång fick vi strålande underhållning av Frank Hvam, som bl a skämtade om att stämningen i logen under tidigare år hade varit lite sådär. I år var det en helt annan sak då det för första gången finns en kvinna bland artisterna på Light of Day i Köpenhamn…

Kvällens första del inleddes av Nilla Nielsen vars mjuka och vackra sångröst värmde i underbara ”Higher Ground”, en låt Nilla skrev efter att ha överlevt tsunamin i Thailand 2004. Detta är den första låt jag hörde med Nilla Nielsen och det är fortfarande (tillsammans med ”Destination Unknown”) hennes allra bästa. Superb inledning!

Vini ”Mad Dog” Lopez var trummis i The E Street Band på Bruce Springsteens 2 första album ”Greetings from Asbury Park, NJ” och ”The Wild, the Innocent & The E Street Shuffle”. Före spelade både han och Bruce även i bandet Steel Mill. Vini är en skön typ som berättade några gamla historier om Bruce och banden. Steel Mill öppnade alltid sina spelningarna med ”Going Back to Georgia”, vilken Vini sjöng med härlig inlevelse i Köpenhamn.

Nilla fortsatte med den medryckande ”The UFO Song”. De hade inte repat i förväg och jag vet inte ens om de hört låten tidigare, men det hindrade inte Vini och Rob från att spela med i Nillas låt. Det var otroligt kul att se och publiken uppskattade verkligen vad de hörde – stora applåder efteråt. Nilla brukar hoppa när hon är extra glad på scen och efter UFO-låten blev det mycket riktigt ett hopp 🙂

Rob Dye följde upp med ”Cars, Trucks and Buses” innan det var dags för Vini Lopez igen. Vini, Rob och Nilla fick nu förstärkning på scen. Eric Bazilian är känd som låtskrivare och frontman i The Hooters. Eric spelade mandola när Vini sjöng ”Heaven’s Gonna Call You Up”. En bra låt jag inte hade hört tidigare.

Jag log när jag såg Nilla Nielsen ta på sig munspelet inför nästa låt. ”Only One Crying” är en strålande låt från Nillas senaste album ”Good Day”. Jag log ännu mer när jag ser Vini Lopez sitta och digga bakom Nilla, efter ett tag börjar han slå lite lätt på trummorna. Nilla hör förstås detta och säger ”play with me, Vini”. Då tar han i lite mer, Nilla spelar munspel och Rob hänger med på gitarr. Det blir ännu mer rytm i en redan svängig låt. Det märktes att Nilla och Vini hittade varandra musikaliskt. Kvällens bästa låt så långt och Vini avslutar med att säga ”another great song!”.

Play with me, Vini!

Vini fortsätter med ytterligare en Steel Mill-låt, ”The Ballad of Jesse James” med tillhörande Bruce-historia. Denna låt har jag på några väldigt gamla bootlegs och det var kul att höra den live.

Rob väljer min favoritlåt från Springsteens debutalbum ”Greetings from Asbury Park, NJ”. Jag har hört Bruce spela ”Growin’ Up” flera gånger och Rob gjorde en bra version av denna kanonlåt. Vini Lopez spelar ju trummor på detta Springsteen-album och öste på rejält bakom trummorna.

Första delen av konserten avslutades med en önskelåt från publiken. Nilla Nielsen har en helt fantastisk sångröst. Både Vini och publiken sjöng med, men det var Nilla som skapade magi i ”Hallelujah”. Publiken älskade låten och det var långa applåder, busvisslingar och många ”WOW” efteråt. Kvällen kunde inte ha börjat på ett bättre sätt.

Efter en kort paus var det dags för det danska bluesbandet ”Freddy & The Phantoms”. De spelade ”Kentucky Killer” och några låtar till innan de fick förstärkning på scen av Billy Cross. Billy är amerikan, men har bott i Danmark sedan 1980. Jag såg soundchecken inför kvällen och blev alldeles paff när Billy Cross började spela. Herregud, vad den här mannen kan spela gitarr. Det är något av de bästa jag någonsin hört live – och det vill inte säga lite. Billy Cross är känd för många saker. Han var gitarrist i Bob Dylans band i slutet av 70-talet och spelar bl a på liveskivan ”Bob Dylan at Budokan”, som är grymt bra. Billy var även gitarrist ett tag för Björn Afzelius och producerade skivan ”Tusen bitar”.

Freddy & The Phantoms var bra före, men lyfte när Billy Cross spelade gitarr på de 3 sista låtarna – och sjöng på covern av Chuck Berrys ”Bye Bye Johnny”.

Efter ytterligare en kort paus var det dags för huvudakten. Light of Day har ett skönt upplägg. 7 artister på scen, som växlar med att sjunga låtarna. Ibland sjunger/spelar de med i varandras låtar och ibland sitter de bara och diggar på scen. Ben Arnold inledde med ”Nobody’s Hurting Like Me”. Lite senare sjöng han även ”January’s Gone” och ”Simplify”. James Maddock fortsatte med ”Once There Was a Boy” och fortsatte senare med ”Beautiful Now” och ”My Old Neighbourhood”.

Gästartisten Eric Bazilian har jag hört live flera gånger tidigare. The Hooters har alltid varit ett av mina stora favoritband och första gången jag såg dem live var 1990 på Olympen i Lund. Jag har även sett dem live på Sweden Rock Festival 2 gånger. Eric inledde med ”500 Miles”, som är en kanonbra låt från albumet ”Zig Zag”. Det var många gitarrer på scen, men Eric spelade själv mandola medan Vini Lopez rockade på bakom trummorna. Det var nog inte många i publiken som inte hade hört ”500 Miles” tidigare och Eric skapar bra kontakt med publiken med såväl sin musik som det faktum att han pratar svenska.

Jeffrey Gaines är en grym sångare och inledde med en av sina mest kända låtar, ”Hero in Me”, från debutplattan från 1992. Det är en bra låt, men han skulle återkomma med ännu bättre lite senare under kvällen. Joe D’Urso inledde med ”Just Once” från sitt nya album ”Jersey Diner”. Eric Bazilian spelade ett önskemål från en tjej i publiken – ”Until You Dare” från plattan ”Time Stand Still”.

Sedan var det dags igen för Jeffrey Gaines. Han bjöd på en suverän version av den härliga låten ”Come Out Tonight”. Man måste egentligen vara på plats för att riktigt höra det, men jag hoppas att en del framgår av videon nedan. Jeffrey Gaines är en sanslöst bra sångare – en av de bästa jag någonsin hört. Den rösten, det gitarrspelet och den känsla han skapar är oerhörd. Jeffrey Gaines är bra på skiva, men det går ändå inte att jämföra med hur bra han är live – speciellt i en låt som ”Come Out Tonight”.

Joe D’Urso följde upp med en lång och kul ”Rock and Roll Call”, en låt om en ung kille som ringer in till den lokala radiostationen. Han är inne på rätt spår, men har inte alla fakta klara för sig – Joe försöker rätta till detta.

Sedan är det dags för en av de största höjdpunkterna under kvällens konsert. Eric Bazilian är inte bara låtskrivare i The Hooters utan har även skrivit låtar till flera andra artister. Bakgrunden till den största hitlåt han skrivit har beskrivits väl en Sveriges Televisions program ”Hitlåtens historia”. Anledningen till att han skrev låten var helt enkelt för att en tjej bad honom. Inte vilken tjej som helst – det var Erics nuvarande fru som är svenska, som bad honom förklara hur det går till att skriva en låt för drygt 20 år sedan. Som den musiker/ låtskrivare han är förklarade han genom att helt enkelt börja skriva en ny låt. Denna låt spelades inte in av The Hooters utan gavs istället till Joan Osborne. ”One Of Us” är en kanonbra låt, som blev en enorm hit. Jag har hört den många gånger live med Nilla Nielsen och vet att det är en av hennes största favoritlåtar som varit en stor inspiration för henne. När jag då hör Eric säga att denna låt sjungs bäst av en kvinna och ber Nilla komma upp på scen och hjälpa honom blev jag väldigt glad.

Eric har lånat elgitarren och drar igång det välkända inledande gitarriffet, varpå hela bandet fyller på. När Eric Bazilian och Nilla Nielsen börjar sjunga tillsammans ryser jag i hela kroppen. De växlar med att sjunga verserna och sjunger refrängen tillsammans. Det är fullkomligt lysande! Mitt i låten blir det t o m en vers på svenska innan de fortsätter på engelska igen. Det är första gången de sjunger tillsammans, de har inte repat. Det ska egentligen inte gå att göra en duett så här bra då, men jäklar vad bra det är. Bandet öser på, Eric ler brett, Nilla strålar av lycka och publiken klappar med. Efteråt blir det stående ovationer och kvällens längsta applåd. T o m Jeffrey Gaines ställer sig upp och applåderar. Det är kvällens mest magiska ögonblick och jag får faktiskt tårar i ögonen.

Vini Lopez sjunger en helt annan typ av låt. Med smeknamnet ”Mad Dog” är det väl bara naturligt att gör en vild cover av låten ”Mad Dog”. Jeffrey Gaines följer upp med ännu en kanonbra låt, som jag tyvärr inte vet titeln på.

Joe D’Urso berättar att Light of Day-konserterna genom åren samlat in 5 miljoner dollar till forskningen om Parkinson och välkomnar Jens (som är kvällens arrangör) upp på scen. De bjuder på en en lugn och känslofylld ”Hold on”. Joe sjunger utan att använda mikrofonen och får körhjälp av Vini, Ben och Jens. Publiken får också hjälpa till med sången i denna härliga låt. Denna typ av låt skulle aldrig funka på en skränig pub, men bland över 300 i den lyssnande publiken på Kulturstationen blir den enorm.

Avslutningen av konserten är rena motsatsen. Nu är det rock’n’roll med fullt ös som gäller. Jeffrey Gaines drar igång en sanslöst bra version av Tom Petty & The Heartbreakers klassiker ”The Waiting”. Jag har alltid tyckt att detta är en av Pettys absolut bästa låtar, men frågan är om inte Jeffrey Gaines gör den ännu bättre. Det är sjukt bra och tillsammans med ”One Of Us” är det kvällens allra bästa låt.

På de avslutande låtarna kommer även Nilla Nielsen, Billy Cross och Freddy & The Phantoms tillbaka på scen och det blir trångt och lite smått kaotiskt när 13 musiker ska dela på den lilla scenen. Joe och Jeffrey leder hela gänget i en ösig ”Light of Day”, låten som skrevs av Bruce Springsteen, men först spelades in av Joan Jett & The Blackhearts på albumet ”Good Music” (1986). Senare skulle Bruce själv också ge ut den på skiva.

Sista låten är en lysande version av Willie Niles ”One Guitar”, som även spelats in av Joe D’Urso och Mike Peters (The Alarm). ”One Guitar” är en helt perfekt låt att avsluta en konsert med. Den är underbart att se 13 fantastiska musiker dela scen och sjunga tillsammans med 300 personer i publiken. Nu står alla upp och taket lyfter nästan på Kulturstationen.

I’m a soldier marchin’ in an army
Got no gun to shoot
But what I got is one guitar
I got this one guitar

Light of Day i Vanlöse, Köpenhamn 2017 var en enorm upplevelse. Jag har sett många fantastiska konserter under året, men det ofta varit ösiga rockkonserter på stora arenor, med t ex Guns n’Roses, U2 och Green Day eller lika ösiga rockkonserter på lite mindre klubbar, med t ex The Rainmakers, Dan Baird & Homemade Sin och Little Steven & The Disciples of Soul. De var alla också enorma upplevelser. Light of Day är en upplevelse av ett annat slag. Detta är en intim och avslappnad konsert där den mesta musiken är akustisk. Jag älskar bra musik och Light of Day var en kväll fylld med bra musik och riktigt professionella musiker. Det bästa av allt är att det väntade en ny konsert med Light of Day i Malmö dagen därpå.

Efteråt hade jag nöjet att hälsa på och växla några ord med Jeffrey Gaines, Eric Bazilian, Joe D’Urso, Vini ”Mad Dog” Lopez, Ben Arnold, Rob Dye, James Maddock, Billy Cross – och förstås Nilla Nielsen. Jag har sett Nilla live många gånger, men detta är en av de absoluta topparna. Ett minne för livet!

Setlista
Del 1
  1. Higher Ground
  2. Going Back to Georgia
  3. The UFO Song (the Guinea Pig Song)
  4. Cars, Trucks and Buses
  5. Heaven’s Gonna Call You Up
  6. Only One Crying
  7. The Ballad of Jesse James
  8. Growin’ Up
  9. Hallelujah
Del 2
  1. ???
  2. ???
  3. Kentucky Killer
  4. ???
  5. ???
  6. Bye Bye Johnny
Del 3
  1. Nobody’s Hurting Like Me
  2. Once There Was a Boy
  3. 500 Miles
  4. Hero in Me
  5. Just Once
  6. January’s Gone
  7. Beautiful Now
  8. Until You Dare
  9. Come Out Tonight
  10. Rock and Roll Call
  11. Simplify
  12. My Old Neighbourhood
  13. One Of Us
  14. Mad Dog
  15. ???
  16. Hold on
  17. The Waiting
  18. Light of Day
  19. One Guitar

Light of Day Band

Joe D’Urso (sång, gitarr) (del 3: 1-19)
Jeffrey Gaines (sång, gitarr) (del 3: 1-19)
Vini “Mad Dog” Lopez (trummor, tamburin, sång) (del 1: 1-9 & del 3: 1-19)
Rob Dye (gitarr, sång) (del 1: 1-9 & del 3: 1-19)
Ben Arnold (sång, piano, gitarr) (del 3: 1-19)
James Maddock (sång, gitarr) (del 3: 1-19)

Gästartister

Eric Bazilian (sång, mandola, gitarr, munspel) (del 1: 5 & del 3: 1-19)
Nilla Nielsen (sång, gitarr, munspel) (del 1: 1-9 & del 3: 13, 18-19)
Billy Cross (sång, gitarr) (del 2: 4-6 & del 3: 18-19)

Freddy & The Phantoms

Frederik Schnoor (sång, gitarr) (del 2: 1-6 & del 3: 18-19)
Rune Hansen (trummor, tamburin, kör) (del 2: 1-6 & del 3: 18-19)
Mads Wilken (bas, kör) (del 2: 1-6 & del 3: 18-19)
Anders Haahr (orgel, kör) (del 2: 1-6 & del 3: 18-19)

Video

Light of Day filmade själva hela första delen av konserten (Nilla Nielsen, Vini Lopez & Rob Dye)

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.