Bruce Springsteen & The E Street Band live i Göteborg

Den 26 juni 2023 såg jag Bruce Springsteen & The E Street Band live på Ullevi i Göteborg.

2 dagar efter den förra åkte jag till Göteborg för att se nästa konsert med världens bästa rockband. När jag ska parkera öser regnet ner, men någon timme senare slutar det och det kommer inte en droppe under konserten.

En efter en kommer bandmedlemmarna in på scenen. Bruce säger ”Hej Göteborg – come on Max” och sedan börjar en kanonbra version av ”My Love Will Not Let You Down”. Den perfekta öppningslåten. Det märks direkt att Bruce röst är bättre än i lördags. I slutet av låten vänder sig Bruce, Steve och Nils sig mot Max som drar av ett grymt trumsolo. På storbildsskärmen ser man hur Jake Clemons ler stort. Det är precis som om hela bandet bestämt sig – nu jävlar ska det rockas!

”My Love Will Not Let You Down” följs av en tung ”Death to My Hometown”. Ingen av dessa spelades på midsommardagen.

Little Stevens gitarr är färgad som Ukrainas flagga när de gör en makalös ”No Surrender”. Hela Ullevi kokar redan.

”No Surrender” växlar direkt över i ”Ghosts”, som är ännu bättre än första kvällen.

”Prove It All Night” är kanonbra och Bruce levererar ett härligt gitarrsolo. Den följs av ”Letter to You”.

The dogs on Main Street howl
’Cause they understand
If I could take one moment into my hands
Mister I ain’t a boy, no, I’m a man
And I believe in a promised land

Det går knappt att beskriva hur bra ”The Promised Land” är live. Underbart munspel från Bruce och en enorm respons från publiken. Jake Clemons kom in i bandet 2012 efter att hans farbror Clarence dog. Jag trodde aldrig att någon kunde ersätta ”The Big Man” och det kan man förstås inte heller, men Jake har vuxit in i bandet på ett helt fantastiskt sätt och bidrar kanske mer än någon annan till förnyad energi.

När The E Street Band tog en 10-årig paus och Bruce turnerade med ”The Other Band” i början på 90-talet var det 2 E Street-medlemmar som fanns kvar – den ena var Patti Scialfa (som tyvärr saknas på alla konserterna jag såg 2023) och den andra var Roy Bittan. Det är inte svårt att förstå varför Roy fanns kvar – han är helt enastående på piano, vilket han inte minst visar i ”Out in Street”.

Under ”Kitty’s Back” och ”Nightshift” gick jag och köpte korv. Och ”Mary’s Place” lyfter inte heller denna kväll. Men sedan…

När vi får höra de inledande tonerna blir det ett stort jubel. För första gången under årets turné spelas den underbara balladen ”Racing in the Street”.

Mycket munspel och allsång i en kanonbra version av ”The River”.

Även denna kväll en hyllning till George Theiss, som bjöd in Bruce till att vara med i sitt första rockband The Castiles 1965-67. När George dog blev Bruce den sista i livet från The Castiles och om detta handlar ”Last Man Standing”, som följs av en suverän ”Backstreets”.

”Because the Night” är en helt sanslöst bra låt och egentligen är det obegripligt att Bruce gav bort låten till Patti Smith (även om hon också gör den jättebra). Detta är en låt när hela E Street Band briljerar. Roy på piano, Max på trummor, Garry på bas, Little Steven på gitarr, Jake på saxofon, Bruce på sång/gitarr, men mer än någon annan Nils Lofgren på gitarr. Han fyllde 72 år 5 dagar tidigare och snurrar kanske inte lika många varv som 2012, men kan fortfarande spela gitarr med tummen som ingen annan och är fortfarande helt enorm i denna fantastiska låt.

”She’s the One” är ännu bättre än i lördags. Mighty Max Weinberg, ”Professor” Roy Bittan och Jake Clemons är alla lysande. Bruce tar på sig den akustiska gitarren för ”Wrecking Ball”, men byter till elektrisk för ”The Rising” som bara växer och växer. Det är en härlig uppladdning för den makalösa avslutning som ska komma.

”Badlands” är världens bästa låt. Den är så sjukt bra denna kväll att det mesta annat bleknar i jämförelse. Vi har sittplatser nästan längst bak på Ullevi, men nu finns det ingen som sitter ner. ”Badlands” börjar om gång på gång och publiken sjunger högre än under någon annan låt denna konsert. ”Whoa, whoa, whoa, whoa, Badlands”. Bruce och Steve delar på micen och sjunger:

For the ones who had a notion, a notion deep inside
That it ain’t no sin to be glad you’re alive
I wanna find one face that ain’t looking through me
I wanna find one place
I wanna spit in the face of these

Badlands, you gotta live it everyday
Let the broken hearts stand
As the price you’ve gotta pay
Keep movin’ ’til it’s understood
And these badlands start treating us good

Extranumren inleds med en tung ”Born in the U.S.A.”. Mighty Max Weinberg är åter grym bakom trummorna.

Om ”Badlands” är världens bästa så är ”Born to Run” världens näst bästa låt. The E Street Band är lysande – inte minst Jake Clemons. Man får rysningar när man från bakre delen av Ullevi ser mer än 100 000 händer i luften.

I en kanonbra ”Bobby Jean” är det svajande armar från alla i publiken. Rock’n’Roll när den är som allra bäst.

Sedan Clarence dog är det Little Steven som tagit över det mesta av samspelet och skojandet med Bruce på scen. Detta syns i många låtar, men kanske framförallt i ”Glory Days”. Jag har genom åren ibland fått frågan varför jag tycker Bruce Springsteen & The E Street Band är helt överlägsna alla andra band live. Det är enkelt att svara på – de har världens bästa låtar, de är helt lysande musiker och oerhört tajta som band, men det är också för att deras konserter är 3-4 timmar av ren glädje. Och sedan finns det bara en Bruce Springsteen.

”Dancing in the Dark” får hela Ullevi att explodera och det känns som att hela Ullevi sjunger och hoppar. Little Steven dansar som en galning och Bruce ler stort låten igenom.

Efter en presentation av alla 17 musiker på scenen och stort jubel till ”The Legendary E Street Band” inleds en suverän ”Tenth Avenue Freeze-Out”. Till stort jubel visas bilder på Clarence ”Big Man” Clemons och Danny ”Phantom” Federici på storbildsskärmarna.

Hela bandet tackar publiken och får förstås stora applåder. Bruce tackar varje bandmedlem när de vandrar ner för trappan på scenen och kommer tillbaka själv med en akustisk gitarr och avslutar solo med ”I’ll See You in My Dreams”.

Konserten på midsommardagen var mycket bra, men denna konsert var ändå bättre på nästa varenda punkt. Bruce röst var åter precis lika bra som den brukar vara och hela The E Street Band var ännu bättre. Det var visserligen bara 3 nya låtar på setlistan, men 2 av dessa var bland konsertens höjdpunkter.

Bästa låtarna var ”Badlands”, ”Born to Run”, ”The Promised Land”, ”Thunder Road”, ”Because the Night”, ”Bobby Jean”, ”No Surrender”, ”My Love Will Not Let You Down”, ”Dancing in the Dark” och ”Racing in the Street”.